När han var ung var han läkare i kolonierna.
När vi läste historia i skolan var vi färdiga med andra världskriget långt före vi kom in på femtiotalet. Allt efter 1945 var efterkrigstid fick vi lära oss. Min farfars far disputerade i medicin 1912. När han 1940 sökte om tillstånd att verka som läkare i Sverige möttes han av öppet antisemitiskt hån. Först 1952 fick han svensk läkarlicens. Det var inte raslagar men fungerade lika bra, och fick materiella konsekvenser. Det var några individers bidrag till projektet ras.
Men jag vill börja tidigare. Han är läkare i kolonierna. Alla dessa vackra damer! Och Indokina! Och Siam! Det är tidigt nittonhundratal och Tyskland är en av supermakterna. Han heter Otto, han kommer att bli far till min farfar men ännu är han ung. Han är kolonialherre: Under kriget reser han över havet från Kina till USA. Hans brittiska vänner vinkar av honom. Hans amerikanska vänner hjälper honom att ta sig tillbaks hem igen; diskret förbi de brittiska öarna. De rasifierade gränserna är internationella, hela världen ligger som vore den utfläkt framför honom, lättillgänglig, färdig att njutas. När livet under en period inte bjuder på mer än arbete och kortspel i Kaukasus beklagar han sig över tristessen.
Han har skrivit kortfattade minnesanteckningar över sitt liv. Jag läser dem som en psykologisk thriller om hur kartan ritas om. Nästa krig är de rasifierade gränserna lika internationella men geografin för Ottos del uppochned. Avstånden skrynklar verkligen ihop sig, dom vägrar linjaritet. Han som lätt och ledigt smitit förbi Ententen på den tiden han kunde leka med spelreglerna, nu sitter han fast. Allt är väntan. Hans fru organiserar själv kan han inte göra någonting. Han är Herr K. Hans frus släktingar klagar över hur många barn han har.
Otto var kristen, men enligt Nürnberglagarna var han jude. [1] Men Otto blev vit igen, sent omsider, och min far är född ohotat vit. Eller? Men privilegier är aldrig ohotade, för de skulle inte finnas om inte människor arbetade för att upprätthålla dem. Om vi kan förstå hur ras upprätthålls kanske vi också kan lära oss misslyckas med att stötta sådana projekt. Misslyckas med detaljerna så till den grad att det får materiella konsekvenser.
[1] Otto och hans barn klarade sig extremt lindrigt undan nazismen. Det är för att vi inte är judar, säger vi i min familj, vi kan inte jämföra det som hände oss med det som hände dem som verkligen drabbades. Hur ska jag förstå detta fokus på att vi inte är judar? Jag har ingen aning. Jag känner ingen annan som inte är jude som har denna negation som del av sin identitet eller typ över huvud taget har hört det sägas.
Men jag vill börja tidigare. Han är läkare i kolonierna. Alla dessa vackra damer! Och Indokina! Och Siam! Det är tidigt nittonhundratal och Tyskland är en av supermakterna. Han heter Otto, han kommer att bli far till min farfar men ännu är han ung. Han är kolonialherre: Under kriget reser han över havet från Kina till USA. Hans brittiska vänner vinkar av honom. Hans amerikanska vänner hjälper honom att ta sig tillbaks hem igen; diskret förbi de brittiska öarna. De rasifierade gränserna är internationella, hela världen ligger som vore den utfläkt framför honom, lättillgänglig, färdig att njutas. När livet under en period inte bjuder på mer än arbete och kortspel i Kaukasus beklagar han sig över tristessen.
Han har skrivit kortfattade minnesanteckningar över sitt liv. Jag läser dem som en psykologisk thriller om hur kartan ritas om. Nästa krig är de rasifierade gränserna lika internationella men geografin för Ottos del uppochned. Avstånden skrynklar verkligen ihop sig, dom vägrar linjaritet. Han som lätt och ledigt smitit förbi Ententen på den tiden han kunde leka med spelreglerna, nu sitter han fast. Allt är väntan. Hans fru organiserar själv kan han inte göra någonting. Han är Herr K. Hans frus släktingar klagar över hur många barn han har.
Otto var kristen, men enligt Nürnberglagarna var han jude. [1] Men Otto blev vit igen, sent omsider, och min far är född ohotat vit. Eller? Men privilegier är aldrig ohotade, för de skulle inte finnas om inte människor arbetade för att upprätthålla dem. Om vi kan förstå hur ras upprätthålls kanske vi också kan lära oss misslyckas med att stötta sådana projekt. Misslyckas med detaljerna så till den grad att det får materiella konsekvenser.
[1] Otto och hans barn klarade sig extremt lindrigt undan nazismen. Det är för att vi inte är judar, säger vi i min familj, vi kan inte jämföra det som hände oss med det som hände dem som verkligen drabbades. Hur ska jag förstå detta fokus på att vi inte är judar? Jag har ingen aning. Jag känner ingen annan som inte är jude som har denna negation som del av sin identitet eller typ över huvud taget har hört det sägas.
Labels: antisemitism, kolonialism
posted by kamikaze at 5:21 PM
0 comments
