Den här våren e det min tur att gå en kurs som får mig att gråta. Återkommer efter tentaperioden.

självporträtt om våren

inbjudan

studiecirkelsträff no. 7 om rasism e nu på söndag kl 17.
vi kommer att prata om flöden nja mest om fantiserade flöden. om paranoia som strategi, och dess dödliga konsekvenser. eller på nåt som liknar svenska: temat e (policybildande) teorier om invandring.

vi träffas i uppsala. inbjudan e allmän, du e asvälkommen. maila mig på förnamnefternamn@gmail.com så får du mer info + texter att läsa innan. om du inte vet vad jag heter lämna dina kontaktuppgifter här på bloggen.

det lär ju bjudas på fika. efteråt kollar vi på film. vi bits inte.


beskrivning av söndagens träff från han som kommer hålla i den:
Tanken är fortfarande att vi läser kortare texter av lite olika format och skiftande karaktär för att ge input från lite olika håll. Generellt är texterna är valda utifrån vad jag uppfattade som en önskan att diskutera "bilder" eller "diskurer" kring migration – både hur vi bör se på migration och exempel på mindre lyckade sätt att betrakta fenomenet och hur dessa båda kan sammanknippas med rasism, kategoriseringar av människor och relationen mellan Europa, Sverige (västerlandet) och migranter och flyktingar.


smakprov på text

notiser

Kvinnorättsaktivister arresteras i Iran, inför 8:e mars. Här är en fin artikel på temat, jag gillar särskilt den respekt den är skriven med. Detta är människor som är aktivister under extrema villkor, de är modiga och knivskarpa och de betalar skyhöga priser. De förtjänar respekt. De förtjänar all respekt också när de åker på "våra" konferenser, till och med ifall vi skulle råka tycka olika... Sidekick skriver intressant om slöjor idag apropå det, kunskap om att kläder kan förstås på ett helt gäng olika sätt e nyttigt för oss i de västerländska kvinnorrörelserna.

I det som kallas mitt liv har det dykt upp ett nytt mail från Kvinnan, litet och oskyldigt som vanligt och hela jag reagerar på en gång. igen. Jäkla kropp. Men jag som egentligen e bara tanke. (Jo det e sant, allt e abstrakt, jag lovar!) Om jag bara pluggar mer försvinner nog det konstiga ska jag se. Ekonometri har botat bångstyriga kroppar förr.

på socialistiskt forum va jag med när anne-marie lindgren var fantastisk försvarare av ett historiematerialistiskt perspektiv. Hon mötte en sympatisk ekonom från socialistiska partiet, han snacka male-bonding, attityder och interndemokrati. Lindgren fnyste och tog om det från början igen: vi pratar om makten över produktionsmedlen, det är det vi måste prata om, kan vi återgå dit nu, till temat, till det som spelar roll. så sa hon och sen förklarade hon varför, och vilka konsekvenser de senaste årens förlorade slag har fått, och så va hon så himla bra helt enkelt, så sjukt bra. för mina feministiska analyser behöver jag andra, men så e det ju med coola folk: en behöver flera och när en använder deras klokheter tillsammans får en hjälp med att tolka världen.

tuggummi

Det personliga är politiskt. Nej inte bara att det personliga är politiskt, utan att det verkligen är politiskt, i högsta grad politiskt, och att politik är personligt. Det är en central insikt och den e asviktig och den har långt ifrån tjänat ut än. Däremot e inte all politik personlig. Inte privat personlig iaf. Så måste det va. Ha! Nu ska jag maila bruden och säga att jag har löst både hennes och mitt problem.

Men nej jag tror inte på den objektiva undersökaren. Jag tror inte det finns politik som det e möjligt att ställa sig utanför. Tillbaka på ruta ett alltså, politik är personligt. All politik är personlig. Människor är beroende av varandra, förhåller sig till varandra, och politik handlar om just detta, om relationerna mellan människor.

Politik är personligt, det är en central insikt. Jag är inte intresserad av att släppa den men den e som tuggummi just nu känns det. Den får mig att fastna i mig själv jag måste ta mig loss.