cirklar

Shit, precis så tänker jag också! Precis som hon tänker jag i det här eviga redaktörsuppdraget ska jag peppa en person som delar mina våndor. Det är ju bara självhatsstrategier! skriker hon. Det handlar inte om världen utanför, det handlar om min oförmåga att hantera den. När jag inte klarar det på annat sätt tar jag till dom tunga diskursanalyserna, då vet jag att jag vinner, då är jag trygg för mig själv. Hon skriver om mardrömmar som handlar om att känna sig hatad i en ring av kärlek. Jag känner igen mig: genom våldtäktsfantasierns, mardrömsfantasierna. Tankarna på väg hem genom dunklet i natten om att patriarkatet ska vissa sig enkelt ont, en ondska jag kan ta på. Så att mina tankar kan materialiseras. Eller barndomsminnena av mig och min näsa framför badrumsspegeln: mardröm och teoretiserande kring mardröm och fantiserande kring verklighet vad är vad allt finns bara inuti världen är frisk jag är osaklig. Ge mig lite stabila upplevelser av rasistiskt våld mardrömsdrömmer jag så jag kan sluta tro att jag är galen. Nu ska jag hitta något att säga henne, uppmuntra henne, hon som tänker som jag så att hon inte klarar att skriva texten jag vill att hon ska skriva.