Jag laste just lite om arbetet med att omanskliggora dom apatiska barnen. Det e ju sa att barn e sota och skyddsvarda och gratande barn behover trostas och for att slippa agera manskligt gentemot barn kravs en del arbete med att intala sig och sin omvarld att det e barnen som inte e manskliga. Och sa laser jag lite om det (
har) och sa dyker det upp en mening om att "barnperspektivet inte beaktades" och sa tanker jag att hmmm. Barnperspektivet e val en typisk floskel, tankte jag. Barnperspektivet gor det mojlig att vara snall och god och folja ratificerade konventioner och samtidigt inte behova stalla obehagliga fragor om makt ihop med tex kon eller i det har fallet rasism, medborgarskap och manskliga rattigheter. Men vissa
dokument ar sa ackliga att de inte ens gar att kombinera med floskler. Pa sa satt fyller flosklerna en viktig funktion genom att liksom "lagga ribban".
Det sjalvklara behover kanske sagas oftare an jag fattar. Jag ska forsoka presentera lite sjalvklarheter nedan. Temat blir, som temat kommer vara denna manad: Monstret. Forra veckan julpyssla jag med en smart och cool bekant som har last Petra Ostergrens bok och blivit imponerad. Jag brukar som sagt inte skriva eller saga saker som att "kvinnor ar ocksa manniskor", jag tycker typ att det e viktigt att sjalv satta villkoren for de argumentationer en gar in i, men om smarta coola brudar ibland hors saga att
En del kvinnor kanske har en mer instrumentell relation till sina kroppar... sa far val jag inse att ribban e lagd. Pa en niva inte ens Sparvhunden kan krypa under. Darfor:
Ur ett vansterperspektiv ser vi inte arbetsdelning mellan fattiga och rika som skillnad i relationen till vara kroppar. I den goda utopin (for dom som tror pa den) skulle det visst kunna va sa men det ar en vision inget faktum. Ur ett
vanligt hederligt jakla vansterperspektiv ser vi arbetsdelning mellan fattiga och rika som den grundlaggande delen i ett kapitalistiskt system dar en del maste salja sin arbetskraft till underpris. Det gor att en del sliter ut sina kroppar medan andra jobbar med att flytta pengar och skriver styrdokument. Det ar forstas viktigt med en feministisk analys av varlden. Det ar ocksa viktigt med analyser som tex utmanar den obligatoriska heterosexualiteten. Men oavsett perspektiv kan det inte sopa alla andra perspektiv under mattan genom att magiskt viska postmodernism. Vi tar helt enkelt fram var gamla dammiga materialistlupp och synar de nya haftiga perspektiven efter rimliga verktyg for att analysera makt. Om dom inte har det, om dom tex kommer far oss att komma fram till att "metrosexuella"* ar en fortryckt grupp i samhallet, sa letar vi vidare efter analysverktyg vi finner mer anvandbara.
Jag vill ocksa rekommendera artiklarna pa
CATW (Coalition Against Trafficking in Women) for den som vill ha battre koll pa Monstret och vad det gor mot manniskor.
Men jag kanner att jag ocksa behover papeka att jag har typ lika stor erfarenhet av "Sexarbeterskors" (skrivet inom klamrar eftersom de flesta kvinnor inte kallar sig "sexarbeterskor", oavsett relation till Monstret.) "egna berattelser" (finns det?) som Petra Ostergren och att det pa intet satt gor nagon av oss till experter. Kanske gor det att vi star lite langre ifran den totala sadistiska segregationen** i vilken lidande (for en del) och njutning (for andra) ar tatt sammankopplade utan att det behover hanteras som en motsattning for systemets aktorer.*** Kanske innebar det att vi jobbar pa var egen mansklighet, cred till oss for det, cred till Ostergren och Kamikaze. Men inte fan behover vi val halla pa a skriva hyllningsbocker over varje steg vi tar i riktning "lite mindre omanskliga an det forvantade".
*Meterosexuell = Heterosexuella, vita, medelklassman i urban miljo vilka positionerar sig inom en traditionellt sett homosexuellt kodad maskulinitet. **Fanon gor en fantastisk fotnot om den totala sadismen i sina journalanteckningar (i Jordens Fordomda) angaende en av hans patienter som blir sjuk av sitt arbete som torterare. Patienten vill pa inga villkor sluta sitt arbete, han vill bara att det inte ska inkrakta pa hans privatliv. I fotnoten analyserar Fanon cyniskt patientens vision om att bli botad som ett system av total sadism, dar fagelsang och klassisk musik kombineras med den grymmaste valdsutovning utan nagra glipor aller motsattningar. Den idealtypiska splittrade kvinnligheten tycker jag ocksa kan ses som ett totalt system med inte sa lite sadism involverad.***Argumentet om att en del kvinnor har mer "instrumentell relation" till sina kroppar ar val i och for sig ett superexempel pa verktyg som gor att sadismen rensas pa motsattningar. Sa kanske trots att Ostergrens bok pa individniva blir ett forsok att ta sig ur ett sadistisk segregation, maste boken ocksa forstas pa strukturniva, dar den istallet blir ett uttryck for systemets "inneboende vilja" att oka sin koherens och ga mot ett totalt system.
Ja, tydligen e det intressant istallet for sjalvklart att vi e manniskor.
Andra bloggar om: Monstret, apatiska barn, prostitution, feminism, politik, floskler, mode, queerteori, kapitalism
