socialistiskt forum i studenthålan till helgen

Uppsala socialistiskt forum nu på söndag! info här. Särskilt vill jag tipsa om klassochkönochmakt-debatten som börjar klockan 12. Då ska jag va moderator och nu när jag kollar upp paneldeltagarna upptäcker jag vilken tur jag har haft. Vilka coolingar! Läs absolut den här texten om vad det innebär att köpa hushållsnära tjänster svart av Linnea Nilsson. Och Ojämlikhetens Pris förstås, av Anne-Marie Lindgren. Jag har inte fått tag på nåt riktigt nytt av Dick Forslund som är den tredje i panelen, men han är doktorand i företagsekonomi och har varit aktiv i bl a Attack och bara den kombinationen får mig att le förnöjt.

vi ses, om inte annat så i fikapausen!

cirklar

Shit, precis så tänker jag också! Precis som hon tänker jag i det här eviga redaktörsuppdraget ska jag peppa en person som delar mina våndor. Det är ju bara självhatsstrategier! skriker hon. Det handlar inte om världen utanför, det handlar om min oförmåga att hantera den. När jag inte klarar det på annat sätt tar jag till dom tunga diskursanalyserna, då vet jag att jag vinner, då är jag trygg för mig själv. Hon skriver om mardrömmar som handlar om att känna sig hatad i en ring av kärlek. Jag känner igen mig: genom våldtäktsfantasierns, mardrömsfantasierna. Tankarna på väg hem genom dunklet i natten om att patriarkatet ska vissa sig enkelt ont, en ondska jag kan ta på. Så att mina tankar kan materialiseras. Eller barndomsminnena av mig och min näsa framför badrumsspegeln: mardröm och teoretiserande kring mardröm och fantiserande kring verklighet vad är vad allt finns bara inuti världen är frisk jag är osaklig. Ge mig lite stabila upplevelser av rasistiskt våld mardrömsdrömmer jag så jag kan sluta tro att jag är galen. Nu ska jag hitta något att säga henne, uppmuntra henne, hon som tänker som jag så att hon inte klarar att skriva texten jag vill att hon ska skriva.

Jag behöver den där skatten. Jag kan få den. Jag måste ha den. Den är min.

Jag redigerar intervjuer med coola forskare. Vi har bl a frågat vad som är feministisk forskning, om de är feministiska forskare, och hur de kom in på det. Flera stycken berättar liksom skattjaktshistorier: När jag kom in på feminism var det nytt och hett, eller det var som en nyckel jag väntade och letade och till slut, ja till slut hittade de dessa perspektiv som de kunde använda för att förstå vår värld.

Jag blir avundsjuk av upplevelsen av det dålda åtråvärda och frågar mig hur min relation till feminismen ser ut. Jag har typ alltid definierat mig som feminist och varenda sunkig självhatande åsikt jag bär stoppar jag utan att tveka in i det begreppet. Jag och lars leionborg och poppojkarna och GP och alla professorerna tycker kvinnors rättigheter är så viktiga trist bara att kvinnorna aldrig kan skärpa sig. Det får plats med så mycket kvinnohat i feminismen e detta verkligen den skatt jag söker?

det e kanske lättare nu ett antal år senare. varje nummer av studenthåletidningen kritiseras genusperspektiv i utbildningen. (även den allra nyaste student vet vad som e genusperspektiv: kodorden detta kommer inte att komma på tentan avslöjar det direkt.) min uppsatskompis varnas för att skriva med mig du vet väl att hon är... feminist? Samtidigt som fantastiska brudar lär mig att vissa av mina resonemang leder illa, skadar mig och andra, kan ersättas med smartare tankar.

Gilman berättar att han började sin utforskning av judiskt självhat (Jewish self-hatred. Antisemitism and the hidden language of the Jews. 1988) när han undervisade en kurs om 1800-tals stereotyper av kvinnor. Hur svarade kvinnorna? frågade en student. Oh, på massa olika sätt, allt möjligt, från internalisering till öppna protester, flummade Gilman. Men alla svarade , gjorde de inte... funderade studenten vidare. Och Gilman upptäckte att detta självklara sällan undersöks, och skrev sin bok.

Feminism kan vara ett vetenskapligt perspektiv, en politisk kraft, en innehållslös markör eller en identitet. För kvinnor är feminism alltid också ett sätt att förhålla sig till dehumaniseringen av oss. Vi kan inte inte förhålla oss till den. Förstås. Jag upprepar det självklara. Jag har bara inte tänkt så förut. När jag kämpar för att fylla detta >>feminist<< med mening fyller jag inte på med nytt där det förut var tomrum, jag byter ut självhatsfilosofier mot sånt som hjälper mig överleva.

Heh, även män straffas visst när de försöker teoretisera vita män som samhällsfenomen. Kolla här och här. (men ännu har jag inte hittat någon straffad vit man. tips mottages tacksamt) Hübinettes egen hemsida är superbra med massa material, informativast i Sverige på adoptionsforskning tippar jag och här kan vi även hitta de av våra svenska släktingar och förebilder som varit med i någon nazistisk organisation. Hübinette gav ut en bok med 28 000 sådana namn i 2003.