Sallskap

Allt ar langtrakigt, omojligt, over mitt huvud. Tankarna glider ivag till manniskan bakom formlerna. Till denna speciella form av samtal, den som kan ske over generationer. Nej jag njuter inte av textenhelvetet fran 1901, jag fattar inte en siffra, men jag njuter av att be denna sedan lange doda gubbe om hjalp. Det kanns mer komplicerat att lasa texter av den duktiga forelasaren fran i varas, men mest fint det med. Jag laser det han skrev i sin ungdom. Da var han ung och lovande och framfor allt frisk. Han hade gulgra hud och sag oandligt sliten ut nar han undervisade i maj. Nu ar han sjukskriven men jag kan anda be honom om hjalp. Ar det samma han?

Brorsorna ser annu en film, Syrran e pa jobbet, Svarbror och Bebis sover. Det e jag a gubbarna. Ett sant enormt privilegium att fa fortsatta bli lyssnad pa aven nar en inte langre orkar prata. Jag vill ocksa bli gubbe nar jag blir stor.